Smyga eller bara fiska rätt upp och ner ??

Att vara flugfiskebiten innebär inte att man
behöver vara ett tekniskt fiskegeni med indianmockasiner på tosserna!

Jag läser allt jag kommer över i fisketidningar och dessutom flera gånger. Ofta blir jag fundersam på alla dessa experter och expertisråd. Det är lätt att få uppfattningen om att enda sättet att få fisk är att smyga som en räv, stanna upp, lyssna, spana och sedan med avancerad teknik underarmskasta genom buskar och mellan ett par stora stenar, med hjälp av speciella rörelser, då och endast då, kan man få den väntande öringen som endast vill hugga ett par gånger per dygn. Detta kan bara uppnås genom många års erfarenhet och träning.


Det är säkert helt rätt allt som står att läsa, men det finns en annan sida av fisket så jag säger så här,
 -GLÖM DETTA alla glada amatörer, fiska och njut.
Här kommer en story ur Män I Vadares fiskeliv.

Vi är en exklusiv grupp på fyra personer med totalt olika yrken och bakgrund.
En möbelhandlare, en är låssmed, en grönsakshandlare och sist med inte minst IT-Gubben

Historien handlar om vår IT-snubbe.

Vi befinner oss uppe i Härjedalen, vädret är strålande och humöret som alltid på topp. Efter att fiskat av olika delar av vattnet med ett antal Harrar i lagom storlek hamnar vi på ett otroligt vackert ställe.

Tre av oss har vadat ut på en sträcka av ca 100m, utom datamannen som håller på handla aktier genom telefonen (Suck! herre gud). Till sist är han dock på väg ut i vattnet vilket både hörs och syns. Det går svallvågor runt benen och samtidigt som han ropar ut frågor till oss andra om vi fått nått. Kallas tydligen att googelsmyga på IT-språk. När han nått den plats han tycker ser bra ut så drar han ut lina, piskar flugan i vattnet både framför och bakom ett par gånger innan han låter flugan följa strömmen. När nu detta är gjort klämmer han fast spöet under armen och tänder en cigg samtidigt som han skålar med pluntan mot oss andra. När han stoppat ner pluntan och tagit tag i spöet igen med ciggen hängande i mungipan så drar han lina mot sig och känner ett hugg. Med ett glädje tjut så drillas en fin fisk in. Det är en rätt stor Harr, knappa kilot ropar han till oss andra och beslutar att det får bli en grillfisk.  Han vadar in till land och lägger den på gräset.

20 minuter senare vadar vår grönsakshandlare i land för att byta spö. Han tittar på den nyfångade Harren med förundran och ropar till Mr IT, - Det här är ju ingen Harr, det är ju en Öring!! – Jaha hör man utifrån vattnet från en helt oberörd flugfiskare.


Jo! det är sant, när man ser Harr och Öring så här nära varandra så ser man klart är dom är extremt lika,
eller hur Gunnar.

Varför göra flugfiske svårt när man kan göra det Microwave. 


RSS 2.0